Idag tänkte jag spåna lite på ordet shabby. Som i shabby chic.
Slitet är vackert, allra helst när det får åldras på sitt eget vis. Ting målade med naturliga pigment och färger är de som åldras vackrast. Se bara våran kista som jag visade detaljer av tidigare det är originalmålning från sextonhundratalet, sen har man slitit och nött den genom bla havreförvaring i lada, eller sist när jag tvättade den innan vi kunde ta in den inomhus. Stolen och sängskåpen (som man ser litegrann av) kommer från makens morföräldrar. De är från 30-talet tippar jag och är målade överst med någon sorts lackfärg på 50-talet. Under nötningen skymtar ommålningarna, mörkbrunt, mörkgrönt, mintgrönt och överst ljusgrönt. Slitaget kommer från normalt användande till krock med rullatorer och käppar. Jag har varit på väg att måla om dem flera gånger men det tar emot. De där lackfärgerna flagnar och släpper egentligen inte så fint. Ovanpå stolen ligger en handduk från Gudrun Sjödén.
Här är en bild som är mer shabby=sjabbig än chic. Det är "damtoaletten" av våra utedass. Byggnade är sned och vind och dass använder man inte idag. Men det är en del av gårdens historia. Man har tapetserat med tapetrester och framsidorna från "allas"och "husmodern" under 20-40 talet, de är så vackra och eleganta kvinnorna på bilderna. Pelargoner i en fönsternisch. I det här källarfönstret trivs pelargonerna på vintern, lagom ljus och svalt. Fukten som tränger igenom väggarna har fått färgen på putsen och fönsterbrädan att flagna så här vackert, nästan som ett mönster.
Ha en trevlig helg, glöm inte att gå ut och leta lite rönnbär att göra höstpyssel av eller lägga i frysen och spara åt fåglarna i vinter.