Grankavalkad med touch av panik

Fy farao vilken vecka jag hade före julafton. Massor att göra färdigt på jobbet före årslutet och hemma var det inte mycket bättre. Jag har varit uppe sent på kvällarna och haft julklappsinslagningsverkstad (långt ord det där) nere i källaren.

The week before christmas eve, was a hell of a week. It was so much to do at work, so many decisions and things to settle before the years ending. Not much better at home was it. I have stayed up late at night wrapping christmas presents.
Två dagar före julafton snurrade vi runt hela stan på jakt efter julgran. Vi hamnade till slut på plantagen där vi hittade en fin en. Det fick bli rosa, vitt och silver tema i år. Här står den riktigt bra i gamla hallen och barrar som bara den.
Two days before christmas eve we drived around the town to look for a christmas tree. We found a nice one at last. I dressed it up in white,silver and pink colours this year. It has a nice place in the old hallway. It already dropping its needles.

Eftersom plånboken var helt tom så kunde jag inte köpa några granar till barnen förrän lönen hade kommit. Optimistisk som jag var, inbillade jag mig att jag skulle få tag på plastgranar till dem i år. Dan före julafton tog vi och turnerade runt stan igen efter granar, den här gången i plast men det var stört omöjligt. Stackars barnen fick komma hem utan några granar att klä.

Men men.....Jag gav dem ett ganska konstigt förslag som de nappade på. För trots allt ville de pynta sina rum. Här ser ni resultatet. Så här blev "granen" i Tulis rum. Han har klätt den helt själv.

My wallet was really empty so I wasn't able to buy christmas trees for the childrens rooms until I received my salary. I was too optimistic, beleveing that I could find some plastic trees for them the day before christmas eve. Driving around another day around the town to hunt plastic trees. My poor children came home without any christmas trees to decorate for themselves. But but....I suggested them a strange alternative that they agreed to. In spite of all, they wanted to decorate their rooms. So this is the result. The tree below is Tulis, wich he decorated himself.

Jag och äldste pojken greppade ficklampor och pulsade ut i snön i mörkret. Jag tänkte att småbjörkar som är lätta att nappa kan vara bra ersättare till granar. Så här ser Lillpuffens träd ut. Hans storasyster fick klä det eftersom han redan sov för natten. Jag tror att det blev en glad överraskning när han vaknade på julaftons morgon.

Me and the eldest son took our lamplight and trudged through the snow in the dark to find some easily taken trees to decorate. Tiny birches could be a good enough substitute i thought. Lillpuffens tree looks like this. His sister dressed it for him as he already had fall asleep for the night. I think it was a pleasant surprise for him when he woke up on christmas eves morning.

Storpojken valde den minimalistiska trenden. Less is more. Inget klitter men diskokulor i. Desto mer färgad belysning. Förutom den rosa slingan i trädet har han röd slinga i taket, röd stjärna i fönstret och en blå lampa som lyser.

The eldest dressed his tree with the Less is more style. No glitter but a few disco balls. He use a lot more coloured lights instead. Pink lights in the tree, red lights in the roof, a red star in the window and a blue lamp on the shelf.

Trädet nedan ser ni väl att det tillhör en tjej. Det är storasysters träd.

I beleive that you see that this tree belongs to a girl? This is big sisters lovely tree.

Helvetesveckan slutade med julaftonsmorgons soluppgång. Det här blev den mest lyckade julaftonen på många år. Barnen öppnade sina paket tidigt på dagen före middagen och blev så glada över innehållet. Jag och Johan hade ett alldeles speciellt litet paket att öppna. Det innehöll våra förlovningsringar. Två släta i vitguld. Vi kunde sedan laga maten utan rastlösa barn och äta i lugn och ro utan frågor om paketöppning. Min äldste pojk sa sedan innan han somnade att det här var bästa julen på länge och jag kunde ju bara hålla med.

The hell of a week ended by the sunrise at Christmas eve and turned to the best christmas in years. The children got their presents early on the day, before dinner. And they were so pleased by their gifts. Me and Johan had a special little parcel to open. I contained our engagement rings. To plain in white gold. We could then cook the dinner without restless children and eat in peace without questions about when to open the christmaspresents. My eldest son said before hel fell asleep that night that this was the best christmas he got for years I could only agree.