The last harvest/ Den sista skörden

Ja det kan låta konstigt, det borde ju vara årets första. Men för mig är det den sista i min trädgård. Det är en lite sorglig känsla att plocka av dessa delikatesser. Känslan är ungefär som för flyktingen som återvänder till sitt sönderbombade hus och samlar ihop de rester som går att ta med sig. Grönsakslandet är fullt med maskrosor och annat ogräs. Mellan ogräset sticker några överlevare upp, rosorna som inte fick plats någon annan stans, jordgubbarna, kajpen och sparrisen.

It may sound strange, it should be the first. But for me it is the last in my old garden. It was quite a sad feeling picking those vegetables. It could be described as it would feel how it would be a refugee returning to her blown down house to collect the remnats that could be rescued. The patch is filled with weed. Between the weeds I find a few survivors, the roses I couldn't find a spot for, the strawberry plants, the spring onions and the aspargus..

Jag fick med mig lite vildsådda penseer, förgätmigej, flerårig salladslök, en tjock knippa med sparris, lite rabarberstjälkar, örter och strandkål i knopp. Blommorna hamnade såklart i vas, rabarbern skivades och sockrades för att kokas imorgon och grönsakerna fick ett lätt uppkok tillsammans med örter, vilka serverades med lite örtkryddat smältsmör blandat med kallpressad rapsolja. En enkel avskedsfest.

I brought home some pansys, forget me not, spring onion, herbs and sea kale. The flowers was put in a vase and the rhubarb sliced down in a bowl with sugar on top (to be boiled another day). The veggies was slightly boiled with herbs and served with just a little melted butter with oil and herbs. A simple farewell feast.