fredag 8 juli 2011

Fäbodtur del 2. Rainy part

Jag älskar att gå i skogen, det har jag tjatat om förut. Nuförtiden är det alldeles för sällan jag promenerar/springer i skogen. Där finns energin, mat, liv och död. Denna stig leder till "den lilla källan" dit man går om vattnet från den stora är grumligt, vilket det blir när det regnar.
I love to walk in the forest, ok I've talked about it before. Nowadays it's not very often I walk/run in the woods. There is the energy, the food, life and death. This path leads to the "little spring" were we goes if the water from the big spring is cloudy, wich is gets when its raining.
Här är utloppet från lilla källan som rinner bort till en glänta.
Vi åkte hem med mina pojkar och hämtade Johans barn. Vädret under helgen blev helt annorlunda. Det regnade hela tiden och knotten höll på att göra oss tokiga. Allt som kan suga blod finns där.
This is the outflow from the little spring, were the water runs out to a sunny glade. We went home with the boys and took Johans children with us and went back to the cottage. The weather turned completely different. The sun an warmth was gone and it was raining and the gnats was making us mad. Everything that sucks blood is found here!

Men det fina med det är att då behöver man inte göra så mycket. Vi åkte och köpte godis och tidningar i byn och slappade. Men lite pysselbitna blev vi också. Jag täljde 3 knoppar av tämligen nyfällda aspar och letade fram en lämplig bräda att sätta dem på. Johan satte ihop den medan jag fortsatte med att bygga en hylla i ett av köksskåpen.
But the nice thing is you can relax even more. We went to the village to buy candy and comics and went home to read and eat. But I have diffuculties to sit still longer periods so I needed to do something crafty. I carved 3 hangers from recently cut asps and then I found a bit board to put them on. Johan mounted the hanger while I moved on to build a shelf in the kitchen.

Så när jag rotade efter spik och skruv på en hylla i stallet så hittade jag ett gäng små paket i papper som jag pillade på och försökte öppna, ända tills jag såg vad det stod; nitroglycerin! Aj aj....Jag tog med mig spiken ner och berättade för Johan om mitt fynd. Fasen jag hade ju kunnat blåsa skallen av mig....tur att barnen tycker att stallet är lite mörkt och kusligt.
Den här lille vännen är husdjuret till stugan. Ödlorna bor i stengrunden, men den här smet inomhus.
Well while I poking about after needles or screws on a shelf in the stable I found a bunch of little parcels of paper. I tried to open them until I read the vague letters on them: nitroglycerine! Ouch...I took the box with needles down and told Johan about my finding. God I might have blown my head off...luckily the children don't like the dark and eerie stable.
This is our little pet to the cottage. They like the stone foundation and live there. But this little fellow ran inside.

Inte nog med att jag höll på att ta livet av mig själv, jag höll på att ge Johan en hjärtattack. Han var uppe på dasset som ligger en bit bort, vid kusliga stallet. Jag var inomhus och hade städmani (det regnade ju) och rensade bort spindelväv när jag hittade vallhornet. Jag måste ju prova tänkte jag och sköljde ur det (många spindlar där) och gick ut på bron och började mina försök att tuta. Eftersom det är en liten nagg ur där man blåser så är det ganska svårt att överhuvud taget få en ton så det lät mest som ett pruttande och frustande. Runt knuten far Johan med ögon som tefat. Han trodde att det var en älg som slog en björn, som han sa eller att vi blev uppätna. Men det var bara jag som stog och skrattade och fjantade mig . Han ojade sig ett bra tag efterråt.
Not enough that I was killing myself, I almost gave Johan an heart attack. He was at the bog which is a bit from the house, by the eerie stable. I was inside having tidying mania (it was raining) and wiped away spiderwebs when I found the cow horn (ley horn). I have to try it i thought and rinsed it off (many spiders in there) went out on the porch and tried to make a noice. Because it is a tiny notch were you blow, It was tricky to get a tone from it. It was more like a farting or snorting sound. Around the corner comes Johan with eyes like gumballs. He thought there was a moose fighting down a bear, as he said, or the bear killing us. But there was only giggling me. He complained a good while after that on heavy heartbeats.

2 kommentarer:

  1. Hihi... det låter spännande och härligt!! Så fin knoppbräda ni gjort!!

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Det verkar vara livat att bo på landet..!

    ; )

    KRAM, Jenny

    SvaraRadera